Syftet med psykoterapi för mig är att hjälpa patienten att så långt som möjligt bli fri från självbedrägeri och projektioner där andra görs ansvariga för hans eller hennes välbefinnande. Vad är det för livsfrågor som behöver hitta ett svar? Vilka känslor dominerar? Många gånger handlar det om sorg, bristande självkänsla eller en upplevelse av vanmakt. Vad har han/eller hon för tankar om sig själv och sitt liv som blockerar den naturliga glädjen och livslusten?
Även fobier, ångest, depression, anorexia eller bulimi har en historia, men den är ofta dold för den som söker hjälp. Ibland är kopplingen tydlig – som efter ett sexuellt övergrepp i vuxen ålder; man vet bara inte hur man ska ta sig ur de känslor man överväldigas av. Ibland är det mer diffust; man har ingen aning om varför man mår som man gör.
Den psykoterapeutiska relationen är en växande relation, där det blir möjligt att reparera brister man bär med sig, genom att man förstår sig själv, sitt liv och andras roll i det på ett nytt sätt. Men också genom att man upplever något nytt tillsammans med terapeuten; om man har upplevt att de egna föräldrarnas kärlek brister känner man sig ofta oälskad i alla relationer; om man i barndomen har upplevt att bli slagen eller fysiskt eller psykiskt kränkt så drar man sig inom sitt skal och litar inte på någon. Ett helande kan ske när man upplever att psykoterapeuten inte sviker trots att man avvisar; att man känner sig respekterad trots att man visar upp sidor hos sig själv som man tror är dåliga och känner skuld eller skam inför.
Under en psykoterapi får man ofta ompröva sin historia. När man väl själv känner sig förstådd är det lättare att förstå andra. Till slut inser man kanske att skuld är ett meningslöst begrepp. Det här är inte juridik. Vad spelar det för roll vems fel saker och ting är – egentligen? ÄR det ens någons fel? Det som har varit är inte längre. Vi vill alla bara leva vårt liv med så mycket glädje som möjligt.
Att bära allt detta – vare sig det är skuld eller anklagelser - hindrar vår egen glädje. När man på djupet förstår det blir det möjligt att släppa taget om det som är gammalt och låta nya, goda erfarenheter forma det liv man lever nu. Det blir möjligt att förlåta sig själv och andra. Vi lever bara nu, aldrig igår eller imorgon.
Många av oss släpar det förflutna som en tung ryggsäck, full med rädsla, känslomässig smärta eller ilska. Och vi fyller framtiden med samma förväntningar. Människan är en berättelse. Vi behöver få berätta vår historia och bli bekräftade för att kunna gå vidare och själva utforma vår egen historia – så som vi vill ha den.
Om du vill läsa lite mer om psykoterapi som behandlingsform så kan du gå in på hemsidan för den mottagning där jag arbetar: www.allepsykoterapi.com
Jag arbetar också med existentiella samtal. Det kan vara andra frågor man bär på som man kan ha behov av att prata med någon om. Kanske undrar man över meningen med livet eller om man har valt rätt yrke. Eller varför man sitter fast i något som man inte lyckas avsluta, yrkesmässigt eller privat. Man kanske har funderingar på skilsmässa. Kontakten med barnen är inte som man skulle vilja och man vet inte varför. Detta är inte väsensskilt från psykoterapi, jag gör en skillnad bara för att markera att man kan komma för samtal utan att ha fokus i första hand på psykiska symtom eller lidande. Fokus kan vara på mer existentiella eller filosofiska frågor om livet som man försöker få svar på.
Jag försöker lyssna in den person jag möter. Jag vill egentligen inte ge råd, utan hjälpa den som kommer att hitta sina egna svar. Man skulle kunna säga att jag försöker hjälpa den som söker mig med att förstå de råd som personen inte hör att han eller hon ger sig själv. JAG kan inte veta hur en annan människa ska leva sitt liv. Men jag kan hjälpa till att avtäcka de sanningar som patienten döljer för sig själv. Men bara så långt patienten själv är beredd att gå och mogen att förstå.
